Igår när jag låg och snurrade i lakan så kom jag på en sak. Man borde inte dränka sina sorger, man borde vattna sin lycka. Jag ser mig lite som en blomma, eller en ormbuske iallafall.

Jag har länge funderat på att sno en buss. En skånetrafiken-buss, för jag har knäckt den hemliga koden de busschaufförerna använder sig av - Att alltid vinka till mötande/liknande buss. Jag tror att om man gör det så kommer folk tro att man är en riktig chauffis. Jag vet också att de hade upptäckt om man stulit en buss direkt ifall man inte hälsar på andra busschauffisar.

Att man kan vara så klok på så många olika sätt. Min vän, hon är en av de smartaste jag vet. Men när dte kommer till bokföring så är hon helt blåst. Det tycker jag är ganska kul. Men eftersom jag är bra på bokföring så måste jag vara korkad när det kommer till den sociala biten.

NEJ.

Teatersminket är kvar och rivsåret efter mygg-tejpen svider fortfarande. Det är värre än att vaxa benen, utan tvekan. Men idag kom jag på en sak;
Jag blir ledsen när jag gör andra ledsna och sen blir jag ibland ledsen när jag är ledsen mot andra. Men sen finns de dagar då jag är glad och då kan alla andra glädjas utav att jag är glädje.
Sen kom jag också på att;
Jag behöver massage, kärlek och kaffe.

Fint med sol och glasögon. Men när man ska sova på kvällen och känner hur huden fortfarande glöder är inte lika fint. Det enda som är fint är isåfall brännan dagen efter när de fräknarna man inte sett susen av på ett halvår, plötsligt dyker upp och finns där varje gång man tittar sig i spegeln på väggen säg vem som vackrast i landet är. Sen bara finns de där, fräknarna alltså, under alla kort som någonsin tas under hela sommartider hej hej sommartider. Men på mig så dyker de inte bara upp på näsan, fräknarna alltså, utan också lite på ryggen och det är det vackraste jag vet är att se dig när du sover och det är vackert att se dig sova, faktiskt, med eller utan fräknar.

Jag drömde en gång en dröm men det var för längesen så längesen och den var sann. Nu väntar jag spänt på att få vakna upp och agera så som jag hade gjort i verkligheten, eller i drömmen då.

Mitt lov bestod av många saker som inte borde skett. Men en av de kvällarna som jag tillät fyllan ta över var den med en långhårig mans-vän. Jag hittade senare dagen efter hittade ett utkast/anteckning på min mobil som jag skrivit 02:36

"Jag skulle vilja säga att världen inte är så abstrakt som den verkar vara. Dock lever vi i en väldigt naiv värld, jag lever i en naiv värld. Men jag vill ändå dra slutsatsen om att jag har väldigt många genuina vänner. Jag hade nog inte skrivit detta om det inte vore för min surrealistiska vän. Du var full och jag var full i Aprilsolen. Trots att jag skriver detta betyder inte det att varken jag eller du är någonting. Vi kanske mest går runt och låtsas, låtsas vara någonting vackert och betydelsefullt. Men i själva verket är vi endast två förvirrade tonåringar, varav en av dem skriver ett utkast på mobilen och vill dela med sig av sin tankar innan huvudet exploderar och rummet täcks med gojs för att min hjärnsubstans också exploderar överallt. Jag bara låtsas."

Haha, fina ord från en fummlig hjärnsubstans skulle jag vilja säga.

Igår var jag nykter och såg utelivet från ett annat perspektiv - läskigt.

Jag vill ha en gnutta mer vår,
bara så man inte glömmer av sig någonstans på vägen
och hittar tillbaka till vintern.
Jag vill ha dig men
det finns fler
och bättre, som våren
och vintern känns så farlig och igår gjorde ont
när jag bara tog ett endaste andetag.