Ibland när något dålig eller sorgligt händer, dyker det från ingenstans upp en symfoniorkester. Om något sorgligt händer så spelas musiken så man vill gråta, när man är kär så spelas musiken likt min vän vid gitarr. Men så som jag lever nu, då stannar orkestern, de lägger ifrån sig stråkarna och bara kollar, de lutar huvudet tillbaka och ler, åt mig.