Dödsrädd eller livsrädd, spelar ingen roll för alla dör ju.
Hittade en gammal klocka i ett skrin som min mamma hade gömt undan. En sprucken och ful klocka, men den var fin. Så jag gick in med den till en urmakare och hon sa att den inte var värd så mycket och frågade ifal jag ville slänga den. Då undrade jag om den inte fungerade, men jo ndet gjorde den. Så jag sa tack men nej tack sen tog jag klockan och gick. Varför skulle man inte vilja ha en klocka bara för att man måste vrida upp den varje morgon så den fungerar? Det är väl inte så farligt, sen att den är sprucken bevisar bara att den känner till tiden mer än andra klockor eftersom visaren är vis och har snurrat destu fler varv än de nya plastklockorna. Jag har en rödplastklocka, men det känns som att jag fått en stark självinsikt. Vem är jag egentligen? Hur kunde jag bära en hel och röd klocka när det finns spruckna och visa klockor.
Tick.
Jag vill inte ha en präktig blogg.
Det är viktigt för mig att veta vad folks fördomar egentligen är. Om sims vore livet så skulle jag vilja vara rödhårig, ha gul/bruna ögon och vara ambitiös, god och kleptoman. Men det var inte det jag ville skriva om. Jag vill skriva om hur bra människor egentligen delar upp sin tid? Jag vill träffa alla människor samtidigt fast ändå vara ensam med alla och bara mysa och tycka om. Men man hinner inte det, det blir så stressigt. Fast det gör ju inget eftersom man förr eller senare träffar dom som man i slutändan alltid vill träffa. Men det var inte detta jag ville skriva om. Jag vill skriva om att jag inte tycker om vissa människor, att jag vill vara en sån person som ser det goda i alla och som uppskattar alla små fina saker. Jag vet bara inte rikgit hur går tillväga för att bli en sån människa. Det känns som att även om man försöker vara snäll så räknas inte det eftersom man bara är snäll för att man mår bättre av det själv, och det blir ju egoistiskt i slutändan iallafall. Typ som karma, om man gör något snällt för att få bra karma så räknas det inte, därför skulle jag aldrig kunna bli hindu. Jag tror att alla blir råttor och löss i sina nästa liv eftersom det nästan är omöjligt att inte göra snälla saker för att det i slutändan ska gylla en själv. Eller så vill jag tro iallafall. Jag mår bra av att vara snäll och det är därför jag försöker vara det. Men sen om jag blir en mygga eller en flodhäst, det spelar ingen roll. Men man kan ju alltid hoppas på att få bli en sjöhäst. Puss
REGNBÅGENS BARN
Ibland när något dålig eller sorgligt händer, dyker det från ingenstans upp en symfoniorkester. Om något sorgligt händer så spelas musiken så man vill gråta, när man är kär så spelas musiken likt min vän vid gitarr. Men så som jag lever nu, då stannar orkestern, de lägger ifrån sig stråkarna och bara kollar, de lutar huvudet tillbaka och ler, åt mig.
I called her on the phone and she touched herself.
För att klara av dagens utmaning behövs en bil och trevligt sällskap, samt kläder efter väder. Hoppas de blir kul. Astrid väntar och jag väntar med stampande fötter tills Astrids kompis Annie kommer hit, varför kallas hon Pippi?
4 födelsedagar och ett fiasko och en allahjärtansdags-dag.
10 anledningar till varför man inte ska tycka om alla <3-dag
1. Känslan av att man är tvungen att visa någon uppskattning gör det svårare och känns mer påtvingat. Kanske är dags att byta datum snart eller? Kan man inte bara tycka om varandra alla dagar? Kanske är alla <3-dag till för folk som inte vågar fråga/säga saker till varandra, nu har de jävlarna sin chans, men det känns väl lite fegt kanske.
2. Röda rosor är fult och geléhallon är inte så gott som alla tror. Sen blir man tjock av det. Så med en ros i munnen och en massa tvångs-ätning av geléhallon, står jag hellre över denna dagen. Känns inte okej.
3. Jag får säkert inget brev/ros/geléhallon iallafall. Kanske därför jag försöker förpesta omgivningen så mycket att alla slutar med sånt här trams.
4. Egentligen är jag bara avundsjuk och vill ha geléhallon. För det är så jävla gott.
5. Jag önskar att alla kunde vara snälla mot varandra.
Jag älskar både geléhallon och rosa. Men mest zoo-apor.
Gästbloggis
Ord kan förklara dig bättre än bilder, tusen gånger om. Om man skrattar som en melodislinga visslar måsarna i takt. Lyssnar i snäckan och skriker vid vågornas salt, peppar peppar ta i trä, ta i det jävla träet då!
Varannat ord av S&A.
Look at the stars
Hon har ctrl-alt-delete på läget.
Sus - En harmoni uppbyggd av grundton, låter ju fint. Det känns som att jag lever i ett sus-ackord. Väntar på att bli fulländatd men jag blir liksom aldrig det. Fast sus kan ju också vara fint, riktigt fint. Jag trodde att man skulle bli smart när man blir myndig, men ibland känns det som att jag gör dummare saker nu än innan. Kanske är det vad vi kallar för puberteten, men vem vill vara i den egentligen? Mest ett stadie innan man blir fulländad, som ett sus-ackord. Man vill ju inte berätta hur man tar sig dit man är, bara att man är fulländad, sålänge man är ute ur puberteten.
Det finns så många fina saker som folk inte märker. Jag tror att om man letar efter magi så hittar man det nog innan man dör. Jag önskar bara att jag trodde på magi innan jag fyllde 11, då kanske jag hade fått reda på att jag var en häxa. Jag menar vem vill vara en mugglare, det rimmar på smugglare och det låter ju inte så värst kul. Det var väl mest det och puss.
Kärlek är ett brev skickat tusen gånger älskling.
Det är så sant så när jag läser det så förstår jag verkligen att det är sant. Sanningen känns och såhär känns det att leva med förbannelsen. Inte ens bloggen får veta vad som hänt, det känns icke bra och icke dåligt, Astrid Lindgren verkar kul hej.
Gult är inte fult
Ibland har man bara någonting som ligger runt hjärtat, som pansar typ. Men nu är det bara att gilla läget för det har läckt in kvicksilver och det känns så stelt. Stelt i hela omloppet. Jag behöver ett motgift som lindrar snabbt och effektivt - alvedon? Jag tänker på reklamen, "Är du stor så måste du också vara snäll".
Ska man inte vara snäll om man är liten då? Eller det kanske bara inte går på samma sätt. Kanske är det något man bara förstår när man är vuxen. Men jag vill så gärna till Irland, men kvicksilvret läcker och snart stannar det. Blodomloppet alltså, det där jävla omloppet.
